Tankar om tankar om

Jag tänkte ibland försöka skriva ner lite om vad jag har för tankar om de spel som spelas på spelkvällarna. Det är inte riktigt en spelrecension, utan jag hoppas förklara lite om vad som gör att jag gillar de olika spelen.

Eller så försöker jag skriva ner lite tankar om hur jag brukar spela och varför, om jag har någon favorit-taktik som jag fått för mig fungerar bra.

Lite tankar om, helt enkelt.

Tankar om: Go

Tänkte försöka skriva ner lite om varför jag gillar spelet Go. Det jag gillar är att reglerna egentligen är väldigt enkla, i korthet så ska man omringa så stort territorium som möjligt och undvika att få sina stenar omringade. Nu är ju reglerna inte fullt så enkla, men den beskrivningen räcker ganska långt. Men det viktiga att komma ihåg är att det inte finns några special-pjäser, inga tärningar som ska slås eller kort som ska delas ut. Det är bara stenarna på brädet. Varken mer eller mindre.

Men trots att reglerna är enkla så är spelet långt ifrån enkelt. Trots att det verkar så enkelt så ger reglerna upphov till långt fler möjligheter än till exempel schack.

När jag spelar Go så får jag ibland känslan av att springa i skogen med förbundna ögon. Det går lätt och fort, och frågan är inte om utan när det står ett träd i vägen. Men känslan av vinden i håret är så härlig så man vill uppleva den igen, och man gör sitt bästa för att komma ihåg var träden står så att springturen ska bli längre och längre. Att kastas mellan känslan av full kontroll och känslan av att inte ha någon aning om vad som händer gillar jag.

Fredagen den 15 oktober

Fredagskvällen gick i Go-spelandets tecken. Jag fick sällskap av tre personen som hade varit vänliga nog att åka från Malå för lite spel. Så tillsammans var vi fyra personer med sammanlagt tre Go-bräden på plats (varav ett med bild på Hikaru på). Så vi parade ihop oss, och spelade lite Go. Resultatet för mig blev väl dessvärre det förväntade, och jag börjar misstänka att handikappsystemet i Go passar bättre när spelarna är ganska nära varandra i ranking/skicklighet. Men trots förlust så hade jag roligt, och jag tror jag lärde mig något.

När Go-spelandet var klart hann vi med några omgångar Fluxx också. Det gick väl också som förväntat. Det var väldigt kul, och det kändes så där slumpartat som just Fluxx ska vara.